Vild upptäckt i en förvildad trädgård

Himlen lyser väldig och blå, ändå faller ett regn genom luften av mängder av varma nyanser som sakta svävar ner och bäddar in jorden i ett skyddande täcke. Mitt i spektaklet står jag och försöker namnge ett fjäderförsett näbbdjur. Med tryggt avstånd från mitt hotfulla grin sträcker den stolt på sin hals och trumpetar högljutt så att ekollonen börja darra och förlorar sitt fäste hos sin stackars moder. Plötsligt har jag spillkråkan på tungan och när jag glädjefyllt ska skrika ut dess namn lyfter den röda hjässan från sin gren och flyr sin kos bakom de breda bokstammarna. Samtidigt, från vad som verkar vara en eklövsförsedd gren, faller något hårt ner mellan buskarna. Jag följer vinkans slingrande kroppar mot denna nu så gåtfulla plats och finner ett litet gråpäron mjukt vilande i mossan. Ihoppressad mellan ekens krona och en väldig bok har det delikatessfyllda trädet stått hemlighetsfullt och bidat sin liderliga tid till denna fantastiska stund äntligen blev kommen. Innerligt kysser jag dess rötter, fyller min famn med söta frukter och bakar mig en paj på päron och min goda vän hasseln.