Min vän Cypress

Likt cypressen står enen ståtligt och sträcker sig mot himlen, blicken går sökande långt över horisonten. Ser den landet, där solens värme aldrig följer med sin bundsförvant ner igen bakom bergen eller ner i havet svalkandes i dess salta vågor?
Om jag kramar dig tillräckligt hårt känner jag hur solen stiger högre över himlen och mina tårar, faller av lycka, blir havets salta stänk.