Måne av nektar

Månens hela kropp fyllde den mörka midnatten när jag plötsligt vaknade, svetten pärlade sig ner för ryggens kotor då gårdagens kvalmiga atmosfär låg som ett tjockt täcke över mig. Fönstret öppnade sig, svalare luft flöt ut över rummet, svalkade min kropp och ovanpå red dofter av nyutslagen schersmin. Dess till hälften blottade, halvt  förslutna blomster pockade obändigt, jag kröp ut ur karmen, böjde mig ner över de obetäckta kronbladen och lät mina läppar kyssa en frukt i vällust helt fylld av nektar.

Flykten

Då solen kämpat sig ända upp till toppen på sitt himlavalv, luften darrade och penséerna slokade som värst suktandes efter svalare vårnätter klev jag in under bokarnas skyddande tak. Tårna sökte sig ner genom det tjocka lagret av förmultnade löv mot den fuktiga jorden för att finna svalka och tröst medans blicken, tillsammans med bevingade små varelser och olika svävande frön, sökte sig över buskar och omkullfallna stammar. Varma strålar sirlade mellan grenverket och lyste en stackars hasselmus i ögonen som halvt blind ändå försökte finna några gamla bokollon åt sin lilla familj. Plötsligt ser jag något sakta krypandes, klättrandes halvt upp i en ensam unggran. Jag stegar närmare för att stilla min nyfikenhet och upptäcker att vad som så fyllt av begär sträcker sig mot den öppna skyn, så att det slingrar in sig i en ruggig ogästvänlig taggbuske, är en så renhjärtad och oskuldsfull varelse som en kaprifol.